Hyvä Ruotsi!

Bra jobbat killar. Att förlora mot Finland med 4-3 efter straffar är bra mycket bättre än att - som sist i Karjala Cup - torska med 7-0. Ni bjöd på en härlig match och jag kan tacka fan för att Mattias Weinhandl höll sig utanför rampljuset och lät bli att uträtta stordåd. Ännu en landslagsmatch med hjältedåd hade fått mig upp över öronen olyckligt förälskad. Och det hade ju inte varit första gången han lyckats med den bedriften. Så här i julstöket föredrar jag ett relativt lugnt känsloliv. Så gulligt av dig Mattias, att tänka på mig. Jag menar du kan ju inte ha missat straffen av ren slump... Mmmmmmm vilken superpudding!

För att tre är bättre än ett

De flesta är överens om att Mattias Weinhandl som imponerat i de två senaste matcherna "mycket väl kan ha spelat till sig en plats i den svenska OS-truppen". Bengt-Åke Gustavsson håller med om att han är viktig, men vägrar avslöja sina planer. Big time bullshit. Det är och har länge varit glasklart att vår nya stora målskytt och hockeyexport är en given del av truppen. Dessutom tror jag att båda lagkamraterna från Dynamo Moskva kommer joina under OS. Harju och Omark sätter en snygg "vi satsar på unga talanger"-prägel på Tre Kronor.

Weinhandl står där till höger om öppen kasse, sekunden innan...

Men nu en liten hyllning till snygghjälten som så ofta står fri höger om öppet mål. Jag följer dig med blicken, och jag ser hur du slår klubban i isen tre gånger som för att signalera att du har något på gång, att om du bara får pucken så sätter du den. Du är så fin. Du är så bra. Snyft.

Örebro Hockey - AIK

Ett ”med professionell hjälp” krisbearbetat Örebro spelade ikväll på hemmaplan mot det konkurshotade AIK. Det är hockeyallsvenskan och det är inte särskilt spännande. Örebro vinner med 4-3 på övertid och visst gläds jag som Örebroare, men allsvenskan har aldrig varit tillräckligt intressant. TV8 sänder och det dunkelt lysrörsupplysta Behrn Arena är skitfult. AIK-klacken går bärsärk när Marcus Kristoffersson gör fågeldansen mot den innan han stegar av rinken för en femminutersavvisning efter ett slagsmål. Ordningsvakter klarar inte av argbiggorna och poliser kallas in. Nog om det.

Hur tänker man när man bygger en ishockeyhall och låter insidan av taket vara grönt? Och varför har Albin Lorentzon ett gulblekt tandskydd? Fy, det ser ju äckligt ut.

Något som faktiskt är intressant med kvällens match är ju AIK-klubbens vara eller icke vara. På AIK:s hemsida kan man läsa ett något desperat och mycket ångestladdat poesibrev till supportrarna. Åtta miljoner kronor fattas, och för att undvika konkurs vill AIK sälja aktier i poster om 200 till en kostnad av 2500 kronor per post.

Kom igen investors out there, utan AIK går allas våta drömmar om det första svenska laget i KHL i kras. Hm, ett svenskt lag i KHL… Till imorgon ska jag fundera ut en helsvensk förstafemma som skulle väcka den ryska björnen. Mattias Weinhandl med ljuv småländska: ”Nämen god morgon björnen, så du har vaknat nu?”

NU BLIR DET H-H-H-H-HOCKEY

Bilden på den knappt 22-årige Mattias Weinhandl finns att hitta i konvolutet till cd-skivan Hockey Fever. I och med 2002 års Sverigearrangerade hockey-VM gavs en till 50 % melodifestivalenartister-baserad platta ut i sann Bert Karlsson-anda av Mariann Grammofon. Tänka sig att nittiotalet (och svenskarnas vilja att betala minst 150 spänn för blandplattor i stil med Absolute Music) levde kvar början av tvåtusentalet. Men det är en annan historia, precis som det faktum att jag knyckte omslagshäftet på Konsum.

Ironiskt nog hade jag som pubertal tonåring drabbats av just hockeyfeber denna tidiga vår. Mattias Weinhandl var snygg som synden, och lite lagom rookie. Henrik Zetterberg hade redan gjort sig ett namn, och någonstans anade jag kanske att han och en Robinson-brunett tillika Andra världskriget-expert skulle finna varandra?

Mattias Weinhandls dragningskraft måste vara relaterad till min svaghet för bruna ögon, och med en snyfthistoria om ett sönderklubbat vänsteröga, därefter nedsatt syn i kombination med en hejdundrande målstatistik och skickligt spel var jag fast besluten om att detta var min blivande make.

Sedan 2002 har blå- och grönögda pojkvänner kommit och gått, men de har alla en sak gemensamt: de har varit lite mer närvarande än herr Weinhandl. Han har nämligen aldrig ägnat mig ens en blick. Undrar om han vet att jag existerar? HUR SVÅRT KAN DET VARA DET STÅR JU I STJÄRNORNA ATT VI ÄR GJORDA FÖR VARANN DITT PUCKO. Tusan också, jag kanske borde ha försökt visa lite framfötter innan det var för sent?