Ett ”med professionell hjälp” krisbearbetat Örebro spelade ikväll på hemmaplan mot det konkurshotade AIK. Det är hockeyallsvenskan och det är inte särskilt spännande. Örebro vinner med 4-3 på övertid och visst gläds jag som Örebroare, men allsvenskan har aldrig varit tillräckligt intressant. TV8 sänder och det dunkelt lysrörsupplysta Behrn Arena är skitfult. AIK-klacken går bärsärk när Marcus Kristoffersson gör fågeldansen mot den innan han stegar av rinken för en femminutersavvisning efter ett slagsmål. Ordningsvakter klarar inte av argbiggorna och poliser kallas in. Nog om det. Hur tänker man när man bygger en ishockeyhall och låter insidan av taket vara grönt? Och varför har Albin Lorentzon ett gulblekt tandskydd? Fy, det ser ju äckligt ut.
Något som faktiskt är intressant med kvällens match är ju AIK-klubbens vara eller icke vara. På AIK:s hemsida kan man läsa ett något desperat och mycket ångestladdat poesibrev till supportrarna. Åtta miljoner kronor fattas, och för att undvika konkurs vill AIK sälja aktier i poster om 200 till en kostnad av 2500 kronor per post.
Kom igen investors out there, utan AIK går allas våta drömmar om det första svenska laget i KHL i kras. Hm, ett svenskt lag i KHL… Till imorgon ska jag fundera ut en helsvensk förstafemma som skulle väcka den ryska björnen. Mattias Weinhandl med ljuv småländska: ”Nämen god morgon björnen, så du har vaknat nu?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar